Vid ett antal resor i Indien, Laos, Thailand och Kambodja såg jag föreställningar av delar av Ramayana. I Bangkok kunde jag följa historien på nytt i väggmålningarna runt The Temple of the Emerald Buddha. Jag började känna igen figurerna, apan Hannuman, Rama och hans fru Sita och den onde Ravana.

Till en början kände jag stor vördnad inför detta mastodontverk med sina tjugofyra tusen verser och oräkneliga händelser som är kedjade vid varandra, men när jag såg de olika föreställningarna insåg jag att detta är en skatt som kan berättas på minst tjugofyratusen olika sätt.

 

Visst är det flera tusen år gammalt. Men det berättas fortfarande i dag över hela Asien, från Indien till Japan, från norra Kina till Indonesien därför att dess giltighet och modernitet är mycket tydlig.

 

Det 24.000 verser långa indiska eposet Ramayana nedtecknades för 2500 år sedan av stråtrövaren och mördaren Valmiki. Före det hade det muntligen burits fram under flera tusen år. Ramayana berättas idag över hela Asien i olika versioner med sångare, dansare, masker och skådespelare, gamelanorkester eller bara en musiker och en berättare.

 

Jag, Anders Granström, firar snart 40 år som skådespelare och 30 som berättare, i Sverige, Danmark, Norge, Tjeckien och Japan. Jag har haft ett mycket stort antal framträdanden, både som berättare och som pedagog. Både på institutioner och i privata arrangement, både i slott, på fängelser och på daghem.

2006 blev jag svensk mästare i berättande och året därpå 2.a.

 

Föreställningens formella ram är en man i en bar som berättar historier. Jag använder mig av de till buds stående medlen som en skådespelare och berättare har, ett medvetet användande av både kropp och röst. Men även av de mera teatrala som scenografi, belysning, musik och teknik. Jag vill med föreställningen försöka utveckla det moderna muntliga berättandet som konstart.

 

Men vill med Ramayana i första hand berätta en bra historia som berör.

 

www.anders-granstrom.com